Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14.
Paradisets lustgård.
Det var en gång en kungason. Ingen hade så många och
vackra böcker som han; allt, som hade händt i denna verlden,
kunde han läsa sig till och se afbildadt i präktiga taflor.
Hvarje folk och hvarje land kunde han få besked om; men
hvarest paradisets lustgård fans, derom stod der icke ett ord;
och denna, just denna var det, som han mest tänkte på.
Hans farmor hade berättat för honom, då han ännu var helt
liten, men skulle börja sin skolgång, att hvarje blomma i
paradisets lustgård var den sötaste bakelse, och ståndarna i den det
finaste vin; på en stod historia, på en annan geografi eller
tabeller; man behöfde endast äta bakelse, så kunde man sin lexa;
ju mera man åt, desto mera historia, geografi och tabeller fick
man uti sig.
Detta trodde han då; men allt efter som han blef större,
lärde sig mera och blef mycket klokare, begrep han ganska väl,
att det måste finnas en helt annan härlighet i paradisets lustgård.
— Ack, hvarför plockade Eva af kunskapens träd! Hvarför
skulle Adam äta af den förbjudna frukten! Om det hade varit
jag, så hade det icke händt; synden skulle då aldrig ha
kommit i verlden.
Det sade han då, och det sade han ännu, då han var sjutton
år; paradisets lustgård upptog alla hans tankar.
En dag gick han i skogen, och han gick allena, ty detta var
hans största nöje.
Qvällen föll på, molnen drogo sig tillsammans, och det blef
ett regnväder, som om hela himmeln varit en enda sluss,
hvarifrån vattnet störtade ned; det var så mörkt, som det annars
är om natten i den djupaste brunn. Än halkade han på det
våta gräset, än stupade han öfver de nakna stenarna, som
stucko upp från berggrunden. Allt dröp af vatten, och det
fans icke en torr tråd på den stackars prinsen. Han måste krafla
sig uppför stora stenblock, der vattnet sipprade ut ur den
tjocka mossan. Han var nära att digna ned; men nu hörde han
ett underligt susande, och framför sig såg han en stor, upplyst
håla. Midt der inne brann en eld, så att man kunde steka en
hjort dervid, och det gjorde man äfven; en den präktigaste hjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
