Sagor och berättelser / Del 1 / 152 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som skreko och gapade; då blåste jag ned i de tusentals
struparna, och så lärde de sig att hålla igen munnen. Nederst
vältrade sig hvalrossarna likt lefvande inelfvor eller
jättemaskar med svinhufvuden och alnslånga tänder.

— Du berättar bra, min gosse, sade modern. Det vattnas
i munnen på mig, då jag hör dig.

Lät mina seglare, de klipphöga isbergen, klämma in båtarna.

— Så bar det af ut på fångst. Harpunen sändes i
hvalrossens bröst, så att den ångande blodstrålen stod som ett
springvatten öfver isen. Då tänkte jag också på min lek. Jag blåste
upp, lät mina seglare, de klipphöga isbergen, klämma in båtarna.
Huj, hvad man pep och hvad man skrek! Men jag pep ännu högre.
De döda hvalkropparna, kistor och tågverk måste de packa ut
på isen. Jag skakade snöflingorna omkring dem och lät dem i
de inklämda fartygen drifva söder ut med fångsten för att
der smaka på saltvatten. De komma aldrig mer till
Beeren-Eiland.

— Således har du gjort ondt! sade vindarnas mor.

— Hvad godt jag gjort, kunna de andra berätta, sade han.
Men, se här ha vi min bror från vestern; honom tycker jag
bäst om af dem allesammans; han smakar af sjön och har en
välsignad kyla med sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>