Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro så högt uppe i luften, att skogar och fält, floder och
sjöar togo sig ut som på en stor färglagd karta.
— God morgon! sade Östanvinden. Du kunde annars gerna
sofvit litet till, ty det är inte mycket att se på det flacka
landet inunder oss, så framt du inte har lust att räkna
kyrkor; de stå som kritprickar nere på det gröna brädet. Det
var åkrar och ängar han kallade det gröna brädet.
— Det var oartigt, att jag inte fick taga afsked af din
mor och dina bröder, sade prinsen.
— När man sofver, är man ursäktad, sade Östanvinden, och
derpå flögo de ännu hastigare framåt; man kunde höra det på
skogstopparna: då de foro fram öfver dem, rasslade alla grenar
och blad; man kunde höra det på hafvet och sjöarna, ty der
de flögo fram, vältade vågorna högre, och de stora skeppen
dykte djupt ned i vattnet, likt simmande svanar.
Mot aftonen, då det blef mörkt, såg det roligt ut med de
stora städerna; ljusen brunno der nere, än här och än der; det
var alldeles som när man bränt upp en pappersbit och ser de
många små eldgnistorna, hur de äro barn och gå från skolan.
Och prinsen klappade händerna; men Östanvinden bad honom
låta bli det, utan hellre hålla sig fast, ty annars kunde han
lätt falla ned och bli hängande på en tornspira.
Örnen i de svarta skogarna flög väl lätt, men Östanvinden flög
ännu lättare. Kosacken på sin lilla häst sprängde framåt öfver
slätterna, men prinsen sprängde framåt med en helt annan fart.
— Nu kan du se Himalaja, sade Östanvinden. Det är det högsta
berget i Asien; snart skola vi nu komma till paradisets lustgård.
Derpå togo de af mera åt söder, och snart doftade det af
kryddor och blommor. Fikon och granatäplen växte vildt, och
den vilda vinrankan hade blå och röda drufvor. Här stego
begge två ned och sträckte sig i det mjuka gräset, der blommorna
nickade åt vinden, som om de velat säga: Välkommen tillbaka!
— Äro vi nu i paradisets lustgård? frågade prinsen.
— Nej, visst inte, svarade Östanvinden; men nu skola vi
snart komma dit. Ser du fjällväggen der borta och den stora
grottan, der vinrankorna hänga som stora, gröna gardiner? Der
skola vi igenom. Svep in dig i din kappa! Här bränner solen;
men ett steg till, och det är isande kallt. Fågeln, som snuddar
förbi grottan, har den ena vingen här ute i den varma sommarn
och den andra der inne i den kalla vintern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
