Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Paradisets lustgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eva hade ätit. Från hvarje blad dröp en skinande röd
daggdroppe; det var, som om trädet gråtit blodiga tårar.
— Låt oss nu stiga i båten! sade feen; der ute på det
svallande vattnet skola vi intaga förfriskningar. Båten gungar,
men kommer dock icke ur stället; men alla verldens länder
glida förbi våra ögon.
Och det var sällsamt att skåda, huru hela kusten rörde sig.
Der kommo de höga, snöbetäckta Alperna med moln och mörka
granar; hornet klang så djupt vemodigt, och herden jodlade så
vackert i dalen. Nu åter böjde bananerna sina långa, hängande
grenar ned öfver båten. Kolsvarta svanar summo på vattnet,
och de sällsammaste djur och blommor visade sig på stranden:
det var Nya Holland, den femte verldsdelen, som med en
utsigt åt Blå bergen gled förbi. Man hörde presternes sång
och såg vildarnes dans efter ljudet af trummor och bentubor.
Egyptens pyramider, som höjde sig upp bland molnen,
omstörtade pelare och sfinxer, halft begrafna i sanden, seglade
förbi. Norrsken brunno öfver nordens snöfjäll — det var ett
fyrverkeri, som ingen kunde göra efter. Prinsen kände sig så
lycksalig, ty han såg väl hundra gånger mer, än vi här
berätta.
— Och alltid kan jag få stanna här? frågade han.
— Det beror på dig sjelf, svarade feen. Om du inte, såsom
Adam, låter fresta dig till att göra det förbjudna, så kan du
alltid stanna här.
— Jag skall inte röra äplena på kunskapens träd, sade
prinsen. Här finnas ju tusentals frukter, lika sköna som dessa!
— Pröfva dig sjelf, och om du inte är tillräckligt stark, så
följ med Östanvinden, som förde dig hit; han flyger nu
tillbaka och kommer inte hit på hundra år. Denna tid skall
på detta ställe gå för dig, som om det endast vore hundra
timmar; men det är en lång tid för frestelsen och synden.
Hvarje afton, då jag går ifrån dig, måste jag ropa till dig:
följ med! och jag måste vinka med handen åt dig; men stanna
qvar! Följ inte med, ty då skall med hvarje steg din
längtan blifva större. Du kommer in i salen, der kunskapens
träd växer; jag sofver under dess doftande, nedhängande grenar;
du skall böja dig ned öfver mig, och jag måste småle; men
trycker du en kyss på min mun, sjunker paradiset djupt ned
i jorden och är förloradt för dig. Öknens skarpa vind skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
