Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Den flygande kofferten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historier för oss. Vi kunde ganska väl märka, att vi
äfven voro rika, ty löfträden voro klädda endast om sommarn;
men vår familj hade råd att bära gröna kläder både sommar
och vinter. Men så kommo vedhuggarne, det var den stora
revolutionen, och vår familj blef skingrad. Stamherrn fick
plats som stormast på ett ståtligt skepp, som kunde segla
verlden omkring, om det ville; de andra grenarna kommo på andra
ställen, och vi hafva nu det värfvet att tända upp ljus åt den
simpla hopen; derför ha vi förnäma personer kommit hit i köket.
— Ja, med mig förhåller det sig då på ett annat sätt, sade
jerngrytan, bredvid hvilken svafvelstickorna lågo. Allt ifrån
det jag kom ut i verlden, har jag många gånger blifvit skurad
och kokad. Jag sörjer för det solida och är egentligen taladt
den förnämsta här i huset. Min enda glädje är att efter
middagen ligga ren och fin på hyllan och föra ett förnuftigt
samspråk med kamraterna; men om jag undantager
vattenämbaret, som stundom kommer ned på gården, så lefva vi
ständigt inom hus. Den enda, som bär till oss några nyheter,
är torgkorgen, men han pratar så rabulistiskt om regeringen
och folket; ja, här om dagen var det en gammal kruka, som af
förskräckelse deröfver föll ned och slog sig i bitar. Jo, den
är frisk, skall jag säga er!
— Nu pratar du för mycket! sade elddonet, och stålet slog
till flintan, så att hon gnistrade. Skola vi inte nu ha oss en
munter afton?
— Jo, låt oss tala om hvem som är förnämast! sade
svafvelstickorna.
— Nej, jag tycker inte om att tala om mig sjelf, sade
lerkrukan; låt oss få en aftonunderhållning! Jag skall börja och
berätta något sådant, som en hvar upplefvat; det kan man så
väl sätta sig in uti, och det är så nöjsamt: Vid Östersjön,
bland de danska bokarna —
— Det var en vacker början! sade alla tallrikarna. Det
blir bestämdt en historia, som jag tycker om.
— Ja, der tillbragte jag min ungdom hos en stilla familj;
möblerna bonades, golfvet skurades, och rena gardiner sattes
upp hvar fjortonde dag.
— Hvad ni ändå berättar intressant! sade damborsten. Man
kan genast höra, att det är ett fruntimmer, som berättar; det
går någonting så renligt igenom det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
