Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Den flygande kofferten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det känner man! sade vattenämbaret och gjorde i
glädjen ett litet hopp, så att det sade smack på golfvet.
Och krukan fortfor att berätta, och slutet var lika bra som
början.
Alla tallrikarna slamrade af glädje, och damborsten tog grön
persilja ur persiljlådan och bekransade krukan, ty han visste, att
det skulle förarga de andra, och bekransar jag henne i dag,
tänkte han, så bekransar hon mig i morgon.
— Nu skall jag dansa! sade eldtången och dansade; ja, Gud
bevare oss, hvad hon satte det ena benet i vädret! Det gamla
stolsöfverdraget borta i vrån remnade, då det såg det. Låt nu
äfven mig bli bekransad! sade eldtången, och det blef hon.
— Det är ändå bara pack! tänkte svafvelstickorna.
Nu skulle teköket sjunga; men det hade förkylt sig, sade
det; det kunde icke sjunga, utom då det kokade; men detta var
af pur förnämhet: det ville icke sjunga annars, än då det stod
på bordet inne hos herskapet.
Borta i fönstret satt en gammal gåspenna, som pigan
brukade skrifva med; det var ingenting märkvärdigt med henne,
utom att hon hade blifvit doppad allt för djupt ned i
bläckhornet; men deröfver var nu hon stolt.
— Om inte teköket vill sjunga, sade hon, så kan det låta
bli; här utanför hänger i en bur en näktergal, som kan sjunga.
Han har visserligen inte lärt något, men det skola vi inte
säga något ondt om i afton.
— Jag finner det högst opassande, sade tepannan, som var
kökssångerska och halfsyster åt teköket, att en sådan der
främmande fågel skall höras. Är det patriotiskt? Jag vill låta
torgkorgen döma.
— Jag bara förargar mig, sade torgkorgen. Jag förargar
mig så innerligt, som någon kan tänka sig. Är väl detta ett
passande sätt att tillbringa aftonen på? Skulle det inte vara
riktigare att sätta huset på rätta ändan? En hvar skulle då
komma på sin plats, och jag skulle styra hela kodiljen. Det
skulle bli någonting annat!
— Ja, låt oss ställa till spektakel! sade de allesammans. I
det samma gick dörren upp. Det var pigan, och nu stodo
de orörliga, ingen sade ett ord; men der fans icke en enda
kruka, som ej mycket väl visste, hvad hon kunde göra och
huru förnäm hon var.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
