Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Storkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der det fins trekantiga stenhus, som gå i en spets upp öfver
molnen; de kallas pyramider och äro äldre, än någon stork
kan tänka sig. Der är en flod, som svämmar öfver, så att
landet förvandlas till gytja. Man går i gytja och äter grodor.
— Åh! sade alla ungarna.
— Ja, der är så härligt! Man gör ingenting annat än
äter hela dagen i ända, och medan vi ha det så godt, fins
här i landet inte ett grönt blad på träden; här är så kallt,
att molnen frysa sönder och falla ned i små hvita lappar.
Det var snön hon menade, men hon kunde icke förklara det
tydligare.
— Frysa de elaka gossarne också sönder? frågade
storkungarna.
— Nej, sönder frysa de inte; men de äro nära deran och
måste sitta inne mellan fyra mörka väggar och kura. I
deremot kunnen flyga omkring i främmande land, der det finnes
blommor och varmt solsken.
Nu hade redan någon tid gått, och ungarna voro så stora,
att de kunde stå uppe i boet och se vidt omkring; och
storkfadern kom hvarje dag flygande med rara grodor, små ormar
och allt det storknamnam han kunde finna. Ack, hvad det såg
roligt ut, då han gjorde konster för dem! Hufvudet lade han
alldeles på stjerten; med näbben skallrade han, som om den
varit en liten skallra, och så berättade han dem historier,
allesammans från träsket.
— Hör på, nu måsten I lära er flyga! sade en dag
storkmodern, och så måste alla fyra ungarna ut på takåsen. Ack,
så de vinglade, så de balanserade med vingarna och voro ändå
nära att falla ned!
— Se nu på mig! sade modern. Så här skolen I hålla
hufvudet! Så här skolen I sätta benen! ett tu! ett tu! Det
är detta, som skall hjelpa or fram i verlden! Och så flög
hon ett litet stycke, och ungarna gjorde ett litet klumpigt
hopp — pladask! der lågo de, ty de voro för tunga i kroppen.
— Jag vill inte flyga! sade den ena ungen och kröp ned
i boet igen; jag bryr mig inte om att komma till de varma
länderna.
— Vill du då frysa ihjäl här, när det blir vinter? Skola
gossarne komma och hänga och bränna och steka dig? Nu
ropar jag på dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
