Sagor och berättelser / Del 1 / 182 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Bronssvinet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

släpande med denna och en stor, sammanrullad lärftsduk. Gossen
tog lådan och följde efter målaren, och de togo vägen till
taflegalleriet och gingo uppför samma trappa, som han så
väl kände till från den der natten, då han red på bronssvinet.
Han kände igen statyer och bilder, den sköna marmor-Venus
och dem som lefde i färger; han återsåg Guds moder, Jesus
och Johannes.

Nu stannade de framför Bronzinos tafla, der Kristus stiger
ned till underjorden och barnen rundt omkring le i ljuf
visshet om himmeln; den fattige gossen log äfven, ty här var
han i sin himmel.

Får jag se på, när ni målar? sade gossen.

— Ja, gå nu hem! sade målaren till honom, då han redan hade stått så
länge, att denne hade stält upp sitt staffli.

— Får jag se på, när ni målar? sade gossen. Får jag se på, huru ni får
bilden öfver på det här hvita tygstycket?

— Nu målar jag inte, svarade mannen och tog fram sin svartkrita;
handen rörde sig hastigt, ögat mätte den
stora taflan, och ehuru det endast var ett fint streck, som kom,
stod Kristus likväl sväfvande som på den målade taflan.

— Men så gå då! sade målaren, och gossen vandrade stilla
hemåt, satte sig på bordet och — lärde sig att sy handskar.

Men hela dagen voro tankarna i taflesalen, och derför
stack han sig i fingrarna och bar sig tafatt åt, men retades
icke heller med Bellissima. Då det blef afton och porten
åt gatan just stod öppen, smög han sig ut; det var kallt,
men stjernklart, så vackert och ljust. Han vandrade framåt
genom gatorna, der det redan var tyst och stilla, och snart

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>