Sagor och berättelser / Del 1 / 193 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Vänskapsförbundet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Du har dock en gång berättat mig det vackraste, sade
han. Du har berättat mig något, som aldrig gått ur mina
tankar, den vackra, gamla seden med vänskapsförbundet, en sed,
som jag riktigt har lust att följa. Broder, låt äfven oss två gå
till kyrkan, såsom din och Anastasias far gjorde! Den skönaste
och oskyldigaste flickan är Anastasia, vår syster, hon skall
sammanviga oss. Ingen har ändå en vackrare sed än vi
greker!

Anastasia rodnade som det friska rosenbladet, och min mor
kysste Aftanides.

Viljen I vara vänner i lif och död?

En timmes vandring från vår koja, der hvarest det finnes
mylla på fjällen och enstaka träd gifva skugga, låg den lilla
kyrkan; en silfverlampa hängde framför altaret.

Jag hade på mig mina bästa kläder; den hvita fustanellan
föll i rika veck ned öfver höfterna, den röda tröjan satt trång
och spänd, och det var silfver i tofsen på min fez; i mitt bälte
sutto knif och pistoler. Aftanides hade sin blå drägt, en
sådan som grekiska sjömän bära; en silfverplåt med Guds moder
hängde på hans bröst, hans skärp var så dyrbart, att endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>