Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det han seglade förbi, och prinsessan höll väl fast, och så fick
hvardera sin bit, hon den minsta och Hjalmar den allra största.
Vid hvarje slott stodo små prinsar på post; de skyldrade
med guldsabel och läto det regna russin och tennsoldater; jo,
det var riktiga prinsar det!
Än seglade Hjalmar genom skogar, än liksom genom stora
salar eller midt igenom en stad; han kom äfven genom den,
i hvilken hans barnpiga bodde, hon, som hade burit honom, då
han var en helt liten gosse, och som hade hållit så mycket af
honom; och hon nickade och vinkade och sjöng den vackra vers,
hon sjelf hade diktat och sändt Hjalmar.
Jag tänker på dig så mången stund,
min egen Hjalmar, du kära!
Jag har ju kysst din lilla mun,
din panna, och kinderna skära.
Jag hörde dig tala de första ord,
farväl jag dock måste dig säga,
vår herre välsigne dig här på jord,
en engel du är från det höga!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>