Sagor och berättelser / Del 1 / 209 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Jon Blund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

annars skulle de inte sitta fast och vi få för många stjernfall,
i det den ena dumpe ned efter den andra.

— Hör, vet ni hvad, herr Blund! sade ett gammalt
porträtt, som hängde på väggen, der Hjalmar sof; jag är
Hjalmars stamfar; ni skall ha tack för att ni berättar gossen
sagor, men ni får inte förvilla hans begrepp. Stjernorna kunna
inte tagas ned och poleras. Stjernorna äro klot liksom vår
jord, och det är just det goda med dem.

Och spände upp sitt vackra paraply öfver honom.

— Tack skall du ha, du gamle stamfar! sade Jon Blund;
tack skall du ha! Du är ju hufvudet för familjen; du är
åldthufvudet; men jag är äldre än du. Jag är en gammal
hedning; romarne och grekerne kallade mig drömguden. Jag har
varit i de förnämaste hus och besöker dem ännu; jag förstår att
umgås både med små och stora. Nu kan du berätta! — Och
dermed gick Jon Blund och tog paraplyet med sig.

— Nu får man, kan tänka, inte mera säga sin mening! sade
det gamla porträttet.

Och så vaknade Hjalmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>