Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26. Fästman och fästmö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag vet nog hvar den är! suckade snurran. Den är i
svalboet och är gift med svalan.
Ju mera snurran tänkte derpå, desto mer betagen blef den i
bollen; just derför att snurran ej kunde få bollen, tilltog
kärleken; att bollen hade tagit en annan, det var just det retande;
och snurran dansade rundt omkring och snurrade, men tänkte
ständigt på bollen, som i tanken blef allt vackrare och vackrare.
Sålunda gingo många år — och så blef det en gammal kärlek.
Och snurran var icke längre ung —. Men så blef den en
dag helt och hållet förgyld; aldrig hade den sett så bra ut;
den var nu en guldsnurra
och hoppade, så att det
surrade efter det. Jo, se det
var något — men plötsligt
hoppade den för högt och
— borta var den!
Man letade och letade,
till och med nere i källaren;
men den stod dock icke att
finna.
Hvar var den då?
Den hade hoppat i
sopfjerdingen, der det låg allt
möjligt, kålstockar, sopor
och grus, som hade fallit
ned ifrån takrännan.
— Jo, nu ligger jag just
snygt! Här kan
förgyllningen snart gå af mig,
och hvad är det för patrask jag råkat i sällskap med?
 |
| Hejsan, der är guldsnurran! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
