Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27. Den fula ankungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så voro de som hemma.
Men den stackars ankungen, som kommit sist ur ägget och
var så ful, blef biten, knuffad och begabbad, och det både af
ankorna och hönsen. Han är för stor, sade de allesammans,
och kalkontuppen, som var född med sporrar och derför trodde
sig vara kejsare, blåste upp sig som ett skepp för fulla segel,
gick rakt in på honom, och så kluckade han och blef helt röd
i hufvudet. Den stackars ankungen visste hvarken, hur han
skulle stå eller gå; han var så bedröfvad, derför att han var
så ful och ett åtlöje för hela ankgården.
Så gick det den första dagen, och sedan blef det allt värre
och värre. Den stackars ankungen blef jagad af dem
allesammans; till och med hans syskon voro så elaka emot honom,
och de sade ständigt: Om katten ändå ville taga dig, ditt
otäcka spektakel! Och modern sade: Om du ändå vore långt
härifrån! Och ankorna beto honom, och hönsen hackade honom, och
pigan, som skulle gifva djuren mat, sparkade till honom med foten.
Då sprang och flög han öfver staketet; de små fåglarna
i buskarna foro förskräckta upp i luften. Det är för att jag
är så ful, tänkte ankungen och slöt till ögonen, men sprang
ändå framåt. Så kom han ut till den stora mossen, der
änderna bodde. Här låg han hela natten, han var så trött och
sorgsen.
Om morgonen flögo änderna upp, och de sågo på den nya
kamraten. Hvad är du för en? frågade de, och ankungen
vände sig åt alla sidor och helsade så godt han kunde.
— Du är innerligt ful! sade änderna; men det kan då göra
oss det samma, bara du inte gifter dig in i vår familj. —
Den stackarn! han tänkte visst inte på att gifta sig, bara
han finge lof att ligga i vassen och dricka litet dyvatten.
Der låg han i två hela dagar, och så kommo två vildgäss
eller rättare vildgåsar, ty det var två hanar; det var icke
länge sedan de hade kommit ur ägget, och derför voro de så
morska af sig.
— Hör nu, kamrat, sade de, du är så ful, att vi riktigt
tycka om dig! Vill du följa med oss och bli flyttfågel? Strax
här bredvid i en annan mosse ligga några söta, präktiga
vildgäss, allesammans fröknar, som kunna säga rapp! Du är i
stånd att göra lycka, så ful är du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
