Sagor och berättelser / Del 1 / 252 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Granen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Året derpå var det en lång qvist högre, och året derefter
hade det skjutit upp med ännu en mycket längre; ty på en
gran kan man alltid på dess antal grenhvarf se, huru många
år den vuxit.

— Ack, om jag ändå vore ett så stort träd som de andra!
suckade det lilla trädet. Då kunde jag breda mina grenar så
långt omkring och med toppen se ut i den vida verlden.
Fåglarna skulle då bygga bo mellan mina grenar, och då det
blåste, skulle jag kunna nicka lika förnämt som de andra
der.

Det hade alls intet nöje af solskenet, af fåglarna eller de
röda skyar, som morgon och afton seglade fram öfver det.

Var det vinter,
och snön rundt
omkring låg
gnistrande hvit, så
kom ofta en hare
springande och
satte rätt öfver
det lilla trädet —
ack, det var så
retsamt! — Men två
vintrar gingo, och
på den tredje var
trädet så stort,
att haren måste
gå omkring det.
Ack, växa, växa,
blifva stor och gammal, det är ändå det enda härliga i denna
verlden! tänkte granen.

Men den lilla granen var så ifrig att växa.

På hösten kommo alltid vedhuggarne och fälde några af de
största träden; detta skedde hvarje år, och den unga granen,
som nu var rätt stor till växten, skalf dervid, ty de stora,
präktiga träden föllo med ett knakande och brakande till
marken; grenarna afhöggos, de sågo helt nakna, långa och smala
ut, de voro nästan oigenkänliga; men sedan lades de på
vagnar, och hästar drogo dem ut ur skogen.

Hvart skulle de? Hvad förestod dem?

På våren, då svalan och storken kommo, frågade trädet dem:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>