Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Granen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Veten I inte hvart de fördes? Ha’n I inte mött dem?
Svalorna visste ingenting, men storken såg betänksam ut,
nickade med hufvudet och sade:
— Jo, jag tror det. Jag mötte många nya fartyg, då jag
flög ifrån Egypten; på fartygen voro präktiga mastträn; jag
vågar säga, att det var de, ty de luktade gran. Jag kan helsa
så mycket; de resa sig högt i vädret, de resa sig högt i vädret!
— Ack, om äfven jag vore stor nog för att flyga bort
öfver hafvet! Hur är det egentligen, det der hafvet, och hvad
liknar det?
— Ja, det är så vidlyftigt att förklara, sade storken, och
så gick han sin väg.
— Gläd dig öfver din ungdom! sade solstrålarna; gläd
dig öfver din friska växt, öfver det unga lif, som lefver
i dig!
Och vinden kysste trädet, och daggen grät tårar öfver det,
men granen förstod det icke.
Då det var vid jultiden, blefvo helt unga träd fälda, träd,
som ofta icke ens voro så stora eller så gamla som denna gran,
som hvarken hade rast eller ro, utan alltid ville bort. Dessa
unga träd, och de voro just de allra vackraste, behöllo
alltid sina grenar; de lades på vagnar, och hästar drogo dem
ut ur skogen.
— Hvart skola de? frågade granen. De äro inte större
än jag, det var till och med ett, som var mycket mindre;
hvarför fingo de behålla alla sina grenar? Hvart fara de?
— Det veta vi! det veta vi! qvittrade gråsparfvarna. Vi
ha nere i staden kikat in genom rutorna; vi veta hvart de
fara. Ack, de komma till den största glans och härlighet som
kan tänkas! Vi ha kikat in genom fönstren och sett, att
de blifva planterade midt i det varma rummet och prydda
med de vackraste saker, både förgylda äplen, pepparkakor,
leksaker och många hundra ljus.
— Och sedan —? frågade granen och skalf i alla grenar.
Och sedan? Hvad sker sedan?
— Ja, mera ha vi inte sett. Det var makalöst!
— Månne jag blifvit till för att gå denna strålande väg?
jublade trädet. Detta är ännu bättre än att gå öfver hafvet.
Hvad jag lider af längtan! Om det ändå vore jul! Nu
är jag stor och lång som de andra, hvilka fördes bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
