Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och hon fick både stöflar och muff; hon blef så fint och
vackert klädd, och då hon skulle fara, höll vid porten en ny
vagn af rent guld; prinsens och prinsessans vapen lyste från
den som en stjerna; kusk, betjenter och förridare, ty det var
äfven förridare, sutto klädda i guldkronor. Prinsen och
prinsessan sjelfva hjelpte henne upp i vagnen och önskade henne
all lycka. Skogskråkan, som nu hade gift sig, följde med de
tre första milen; hon satt vid Gerdas sida, ty hon tålde ej vid
att åka baklänges; den andra kråkan stod i porten och flaxade
med vingarna; hon följde icke med, ty hon led af hufvudvärk,
sedan hon fått fast anställning och för mycket alt äta. Inuti
var vagnen fodrad med sockerkringlor, och i sitsen lågo frukter
och pepparnötter.
— Farväl! farväl! ropade prinsen och prinsessan, och lilla
Gerda grät, och kråkan grät. Sålunda gingo de första milen;
då tog äfven kråkan farväl, och det var det tyngsta afskedet;
hon flög upp i ett träd och flaxade med sina svarta vingar, så länge
hon kunde se vagnen, hvilken strålade som det klara solskenet.
Femte berättelsen.
Den lilla röfvarflickan.
De foro genom den mörka skogen, men vagnen lyste som ett
bloss; det stack röfvarne i ögonen, och det kunde de icke tåla.
— Det är guld! det är guld! ropade de, rusade fram, grepo
fatt i hästarna, slogo ihjäl de små jockejerne, kusken och
betjenterne och drogo derpå lilla Gerda ut ur vagnen.
— Hon är fet, hon är söt, hon är gödd med nötkärnor!
sade den gamla röfvarkäringen, som hade ett långt, sträft
skägg och ögonbryn, som hängde ned öfver ögonen på henne.
Hon är så god som ett litet gödt lam. Ack, hvad hon skall
smaka! Och så drog hon ut sin blanka knif, och den blänkte,
så att det var ohyggligt.
— Aj! sade käringen i det samma; hon blef biten i örat af
sin egen lilla dotter, som hängde på hennes rygg och var så
vild och ostyrig, att det var en lust att skåda. Du stygga
unge! sade modern och fick ej tid att slagta Gerda.
— Hon skall leka med mig! sade den lilla röfvarflickan.
Hon skall ge mig sin muff och sin vackra klädning och sofva
hos mig i min säng. Och så bet hon igen, så att röfvarkäringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
