Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det; men Gerda kunde alls icke få en blund i sina ögon; hon
visste icke, om hon skulle få lefva eller dö. Röfvarne sutto
rundt omkring elden, sjöngo och drucko, och röfvarkäringen
slog kullerbyttor. Åh, det var alldeles rysligt för den lilla
flickan att se på!
Då sade skogsdufvorna: Kurr! kurr! vi ha sett lille Kay.
En hvit höna bar hans kälke, han satt i snödrottningens vagn,
som for lågt fram öfver skogen, då vi lågo i bo; hon blåste
på oss ungar, och alla dogo de, utom vi två. Kurr! kurr!
— Hvad sägen I der uppe? ropade Gerda. Hvart reste
snödrottningen? Veten I något derom?
— Hon reste förmodligen till Lappland, ty der fins alltid
snö och is. Fråga bara renen, som står bunden vid tåget!
— Der fins is och snö, der är rart och godt! sade renen;
der springer man fritt omkring i de stora, glänsande dalarna;
der har snödrottningen sitt sommartält; men hennes fasta slott
är uppe mot nordpolen, på en ö, som kallas Spetsbergen.
— Ack Kay, lille Kay! suckade Gerda.
— Nu skall du ligga stilla, sade röfvarflickan; annars får
du knifven i magen!
Om morgonen berättade Gerda henne allt, hvad skogsdufvorna
hade sagt, och den lilla röfvarflickan såg helt allvarlig ut,
men nickade med hufvudet och sade: Det är det samma, det är
det samma! — Vet du hvar Lappland ligger? frågade hon renen.
— Hvem skulle veta det bättre än jag? sade djuret, och
ögonen spelade i hufvudet på det. Der är jag född och
uppfödd, der har jag sprungit på snöfälten.
— Hör på! sade röfvarflickan till Gerda; du ser att alla
våra karlar äro borta, men mor är ännu här, och hon blir
qvar; men fram på morgonen dricker hon ur den stora buteljen
och tager sig sedan en liten lur ofvan på; — då skall jag
göra något för dig. Nu hoppade hon ur sängen, kastade sig
om halsen på modern, ryckte henne i mustascherna och sade:
Min egen söta getabock, god morgon! Och modern knäpte
henne på näsan, så att den blef både röd och blå; men det
var alltsammans af bara kärlek.
När modern nu hade druckit ur sin butelj och tog sig en
liten lur, gick röfvarflickan bort till renen och sade:
— Jag kunde ha god lust att ännu många gånger kittla dig
med den hvassa knifven, ty då är du så rolig, men det är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
