Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eld hvar eviga qväll. Jag skall skrifva ett par ord på en torr
klippfisk, ty papper har jag inte; den skall jag skicka med er
till finngumman der uppe, hon kan ge er bättre besked än jag.
Och då nu Gerda hade blifvit uppvärmd och fått mat och
dryck, skref lappgumman ett par ord på en torr klippfisk, bad
Gerda se väl efter den, band henne åter fast på renen, och
så bar det af. Futt! futt! sade det uppe i luften, och hela
natten brunno de vackraste blå norrsken; — och så kommo de
till Finmarken och knackade på finngummans skorsten, ty hon
hade icke ens någon dörr.
Det var en hetta der inne, så att finngumman sjelf gick
nästan alldeles naken; liten var hon och alldeles grågul; hon
löste genast upp lilla Gerdas kläder, tog af henne
belgvantarna och stöflarna, ty annars hade det blifvit för hett för
henne, lade ett isstycke på renens hufvud och läste derefter,
hvad som stod skrifvet på klippfisken; hon läste det tre gånger,
och så kunde hon det utantill och lade fisken i matgrytan, ty
den kunde ju godt ätas, och hon lät aldrig någonting förfaras.
Nu berättade renen först sin historia och så lilla Gerdas,
och finngumman plirade med de kloka ögonen, men sade
ingenting.
— Du är så klok, sade renen; jag vet att du kan binda
alla verldens vindar i en trådsända; då skepparen löser upp
den ena knuten, får han god vind, löser han upp den andra,
blåser det starkt, och löser han upp den tredje och fjerde,
stormar det, så att skogarna falla öfver ända. Vill du inte ge
den lilla flickan en dryck, så att hon kan få tolf mans styrka
och öfvervinna snödrottningen?
— Tolf mans styrka, sade finngumman, jo, det skulle just
förslå! Och så gick hon bort till en hylla, tog fram ett stort,
hoprulladt skinn, och det rullade hon upp; underliga bokstäfver
voro skrifna derpå, och finngumman läste, så att svetten
strömmade utför hennes panna.
Men renen bad åter så mycket för lilla Gerda, och Gerda
såg med så bedjande, tårfylda ögon på finngumman, att denna
åter började att plira med sina och drog renen bort i ett
hörn, der hon hviskade till honom, medan hon lade ny is på
hans hufvud:
— Lille Kay är verkligen hos snödrottningen och finner
allt der i sin smak och efter sitt sinne och tror, att detta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
