Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 31. Stoppnålen - 32. Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hittade gamla spikar, slantar och dylikt. Det var snaskigt,
men det var nu deras nöje.
— Aj! sade den ene, han stack sig på stoppnålen. Det
var mig också en fin pojke!
— Jag är inte någon pojke, jag är en fröken, sade
stoppnålen, men ingen hörde det; lacket hade gått af henne, och
svart hade hon blifvit, men svart gör ännu smalare, och så
trodde hon sig vara ännu finare än förr.
— Der kommer ett äggskal seglande! sade gossarne, och så
stucko de stoppnålen fast i äggskalet.
— Hvita väggar och sjelf svart! sade stoppnålen; det kläder!
Nu kan man då se mig! Bara jag inte blir sjösjuk, ty då går
jag af! Men hon blef icke sjösjuk, och hon gick icke af.
— Det är bra mot sjösjuka att ha stålmage och sedan alltid
komma i håg, att man är litet mera än en menniska. Nu
har mitt gått öfver! Ju finare man är, desto mera kan man
uthärda.
— Kras! sade äggskalet; ett åkarlass gick öfver det.
— Hu, hvad det klämmer! sade stoppnålen. Nu blir jag
ändå sjösjuk! Jag går af! jag går af! Men hon gick icke af,
ehuru ett åkarlass gick öfver henne; hon låg på längden —
och der kan hon få ligga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
