Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Elfkullen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans döttrar måste först bjudas; de tycka väl inte mycket
om att komma på det torra, men de skola nog få hvar sin våta
sten att sitta på eller någonting bättre, och då tror jag nog
att de inte skola säga nej den här gången. Alla gamla troll
af första klassen med svans, strömkarlen och tomtarna måste vi
ha, och så tänker jag att vi inte kunna förbigå grafson,
helhästen [1] och kyrkegrimen; de höra visserligen till presterskapet,
som inte är af vårt folk; men det är nu deras embete, de äro
nära slägt till oss och göra ständigt besök.
— Bra! sade nattskärran och flög åstad för att bjuda.
Elfflickorna dansade redan på elfkullen, och de dansade med
långsjal, väfd af dimma och månsken, och det ser täckt ut
i deras ögon, som tycka om sådant. Midt inne i elfkullen var
stora salen ordentligt uppfiffad; golfvet var tvättadt med
månsken, och väggarna voro gnidna med trollsmör, så att de lyste
som tulpanblad mot ljuset. I köket var det fullt upp med
grodor på spett, ormskinn med små barnfingrar uti samt salader
af svampfrö, våta råttnosar och odört, öl af kärrfruns brygd,
skinande salpetervin från grafkällaren, allt af bästa slag; rostig
spik och kyrkfönsterglas hörde till deserten.
Den gamle elfkungen lät polera sin guldkrona med stötta
grifflar, det var prinsessgrifflar, och det är mycket svårt för
elfkungen att få sådana. Uti sängkammaren satte de upp
gardiner och fäste dem med ormspott. Jo, der var ett riktigt
surrande och brummande!
— Nu skall här rökas med tagel och svinborst, så tror jag
att jag gjort mitt! sade den gamla elfjungfrun.
— Söta pappa, sade den minsta af döttrarna, kan jag nu få
veta, hvad det är för förnämt främmande?
— Nå ja, sade han, jag får väl säga det då. Två af mina
döttrar måste hålla sig färdiga att gå i brudstol; två bli säkert
bortgifta. Trollgubben uppe från Norge, han som bor i gamla
Dovrefjäll och har många klippslott af jätteblock samt en
guldgrufva, som är bättre än man tror, kommer hit ned med sina
två pojkar, som skola söka sig en hustru. Trollgubben är en
sådan der riktig, gammal, ärlig norsk gubbe, munter och rätt
fram; jag känner honom sedan gammalt, då vi drucko brorskål;
han var här nere för att hemta sin hustru; nu är hon död;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
