Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. De röda skorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på hennes röda skor; och endast på dessa tänkte hon, då
presten lade sin hand på hennes hufvud och talade om den heliga
döpelsen, om förbundet med Gud och att hon nu skulle bli
en stor, kristen menniska. Och orgeln spelade så högtidligt,
de vackra barnrösterna sjöngo, och den gamle kantorn sjöng,
men Karin tänkte endast på de röda skorna.
På eftermiddagen hade den gamla frun af alla menniskor
fått veta, att skorna hade varit röda, och hon sade, att det
var illa, att det icke passade och att Karin hädanefter, då hon
ginge i kyrkan, alltid skulle gå med svarta skor, äfven om de
vore gamla.
Följande söndagen var det nattvardsgång, och Karin såg på
de svarta skorna, hon såg på de röda — och så såg hon på
de röda igen och tog de röda på sig.
Det var vackert solskensväder; Karin och den gamla frun
gingo längs gångstigen genom säden; der dammade det litet.
Vid kyrkdörren stod en gammal soldat med en kryckkäpp
och ett underligt, långt skägg; det var mera rödt än hvitt,
ty det var rödt; och han böjde sig ända ned till marken och
frågade den gamla frun, om han finge torka af hennes skor.
Och Karin sträckte äfven fram sin lilla fot.
— Se, sådana vackra dansskor! sade soldaten. Sitten fast,
när I dansen! Och så slog han med handen på sulorna.
Och den gamla frun gaf soldaten en liten slant, och så gick
hon med Karin in i kyrkan.
Och alla menniskor der inne sågo på Karins röda skor, och
alla bilderna sågo på dem, och då Karin knäböjde framför
altaret och guldkalken sattes för hennes mun, tänkte hon endast
på de röda skorna, och det var som om de summit omkring i
kalken för henne; och hon glömde att sjunga sin psalm, hon
glömde att läsa sitt Fader vår.
Nu gick allt folket ur kyrkan, och den gamla frun steg
upp i sin vagn. Karin lyfte foten för att stiga upp efteråt;
då sade den gamle soldaten, som stod tätt invid: Se, sådana
vackra dansskor! Och Karin kunde icke låta bli, hon måste göra
några danssteg, och då hon började, fortforo benen att dansa:
det var som skorna hade fått makt öfver dem. Hon dansade
omkring kyrkhörnet, hon kunde ej låta bli det; kusken måste
springa efter och taga fatt i henne, och han lyfte henne upp
i vagnen; men fötterna fortforo att dansa, så att hon sparkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
