Sagor och berättelser / Del 1 / 325 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. De röda skorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

der; flitig skulle hon bli och göra allt hvad hon kunde; på
lönen såg hon icke, blott hon kunde få tak öfver hufvudet och
vara hos goda menniskor. Och prestfrun tyckte det vara synd
om henne och tog henne i tjenst. Och hon var flitig och tankfull.
Tyst och stilla satt hon och hörde på, då presten om aftonen
läste högt ur bibeln. Alla de små höllo mycket af henne;
men då de talade om prydnader och grannlåt och att vara
vacker som en drottning, skakade hon på hufvudet.

Då fick hon se de röda skorna dansa framför henne.

Nästa söndag
gingo de alla i
kyrkan, och de
frågade henne,
om hon ville
följa med; men hon
såg bedröfvad
och med tårar i
ögonen på sina
kryckor, och så
gingo de andra
dit att höra Guds
ord, men hon
gick allena in i
sin lilla
kammare. Den var icke
större, än att en
säng och en stol
kunde få rum
der inne, och här
satte hon sig ned
med sin
psalmbok; och allt efter som hon med fromt sinne läste i den, bar
vinden orgeltonerna från kyrkan öfver till henne, och hon
lyfte under tårar upp sitt ansigte och sade: O Gud, hjelp mig!

Då sken solen så klart, och midt framför henne stod den
Guds engel i hvita kläder, som hon den der natten hade
sett i kyrkdörren; men han höll icke längre det skarpa svärdet,
utan en vacker grön qvist, som var full med rosor, och han
rörde med den vid taket, och detta lyfte sig så högt, och der han
hade rört dervid, lyste en guldstjerna; och han rörde vid
väggarna, och de vidgade ut sig, och hon såg orgeln, som spelade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>