Sagor och berättelser / Del 1 / 327 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 36. Hoppherskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likväl inte fått korthus, förargade sig så, då de hörde mig,
att de blefvo ännu spinkigare än förut.

Båda två, både loppan och gräshoppan, gjorde sålunda god
reda för hvilka de voro och trodde sig nog kunna gifta sig
med en prinsessa.

Ja, jag ger min dotter åt den, som hoppar högst, sade kungen.

Springgåsen yttrade ingenting, men man sade om henne, att
hon tänkte så mycket mera, och bara hofhunden nosade på
henne, sade han sig svara för att hon var af god familj. Den
gamle rådmannen, som hade fått tre ordnar för att han teg,
försäkrade sig veta, att springgåsen var begåfvad med
spådomsförmåga; man kunde se på hennes rygg, om man skulle få en
blid eller sträng vinter, och det kan man icke ens se på hans
rygg, som skrifver almanackan.

— Ja, jag säger nu ingenting, sade den gamle kungen; men
jag går alltid så der och har mina tankar för mig.

Nu skulle hoppet göras. Loppan hoppade så högt, att ingen
kunde se det, och så påstod man, att hon alls icke hade hoppat,
och det var då lumpet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>