Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Herdinnan och sotaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
37.
Herdinnan och sotaren.
Har du någonsin sett ett riktigt gammalt träskåp, alldeles
svart af ålder och utskuret med snirklar och löfverk? Just ett
sådant stod i ett hvardagsrum, det var ärfdt efter mormors mor
och utskuret med törnrosor och tulpaner ofvan ifrån och ända
ned; der voro de underligaste snirklar, och mellan dem stucko
små hjortar fram hufvudet med dess månggreniga horn. Men midt
på skåpet stod en hel karlfigur skuren; han var verkligen att
grina åt, och grina gjorde han sjelf, man kunde icke kalla
det skratta; han hade bockben, små horn i pannan och ett
långt skägg. Barnen i rummet kallade honom alltid
bockbens-öfverochundergeneralkrigskommendörssergeanten, ty det var ett
svårt namn att uttala, och det är icke många, som få den titeln;
men att låta skära ut en sådan som han, det var också något.
Emellertid stod han der nu. Ständigt såg han bort till bordet
under spegeln, ty der stod en täck liten herdinna af porslin;
 |
| Jag vill allt hvad du vill, sade den lille sotaren. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
