Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Herdinnan och sotaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skorna voro förgylda, kjorteln nätt uppfäst med en röd ros,
och så hade hon guldhatt och herdestaf: hon var söt! Strax
bredvid henne stod en liten sotare, så svart som ett kol, men
för öfrigt äfven af porslin. Han var lika ren och fin som
någon annan; att han var sotare, det var ju bara något som
han förestälde; porslinsfabrikanten kunde lika väl ha gjort
honom till en prins, ty det hade kommit på ett ut.
Der stod han så näpet med sin stege och med ett ansigte så
rödt och hvitt som en flickas, och detta var egentligen ett fel,
ty litet svart hade han gerna kunnat vara. Han stod helt
nära herdinnan; de voro begge två stälda der de stodo, och
då de nu fått denna ställning, hade de förlofvat sig: de
passade ju för hvarandra, voro ungt folk, af samma porslin och
begge lika bräckliga.
Tätt bredvid dem stod ännu en docka, som var tre gånger
så stor; det var en gammal kines, som kunde nicka. Han var
äfven af porslin och sade, att han var farfar till den lilla
herdinnan, men det kunde han likväl icke bevisa; han påstod,
att han hade makt öfver henne, och derför hade han nickat åt
bockbens-öfverochundergeneralkrigskommendörssergeanten, som
friade till den lilla herdinnan.
— Der får du en man, sade den gamle kinesen, en man,
som jag nästan tror vara af mahogny; han kan göra dig till
bockbens-öfverochundergeneralkrigskommendörssergeantska; han
har hela skåpet fullt af silfver, utom hvad han har i hemliga
gömmor.
— Jag vill inte in i det mörka skåpet, sade den lilla
herdinnan; jag har hört sägas, att han har elfva porslinshustrur
der inne.
— Då kan du bli den tolfte, sade kinesen; i natt, så snart
det knäpper i det gamla skåpet, skolen I hålla bröllop, så sant
som jag är en kines! Och så nickade han på hufvudet och
somnade.
Men den lilla herdinnan grät och såg på sin allra hjertans
käraste, porslinssotaren.
— Jag tror att jag får be dig följa med mig ut i vida
verlden, sade hon; ty här kunna vi inte stanna qvar.
— Jag vill allt hvad du vill, sade den lille sotaren; låt oss
gå genast; jag tror nog, att jag kan föda dig på mitt yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
