Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Herdinnan och sotaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rummet. Der var alldeles tyst; de tittade ut — ack, midt
på golfvet låg den gamle kinesen; han hade fallit ned från
bordet, då han ville följa efter dem, och låg slagen i tre
bitar; hela ryggen hade gått af i ett stycke, och hufvudet
hade trillat bort i en vrå.
Bockbens-öfverochundergeneralkrigskommendörssergeanten stod, der han alltid hade stått, och
funderade.
— Det var rysligt! sade den lilla herdinnan;, gamle farfar
är slagen i bitar, och dertill äro vi skuld; det kan jag aldrig
öfverlefva! Och så vred hon sina små, små händer.
— Han kan ännu
sinkas i hop, sade
sotaren. Han kan
mycket väl sinkas i
hop. — Var bara inte
så häftig; om man
limmar honom i
ryggen och ger honom
en dugtig sinka i
nacken, så skall han bli
så godt som ny igen
och kan säga oss
många obehagligheter.
— Tror du det?
sade hon. Och så
kröpo de tillbaka upp på
bordet, der de förut
hade stått.
— Se, så långt
kommo vi! sade
sotaren. Vi kunde ha
besparat oss allt det
besväret.
 |
| Den stackars herdinnan hade aldrig tänkt sig det så. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
