Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 38. Holger Danske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Eleonora Ulfeldt; och lågan satte sig som en ros på hennes
bröst och blommade tillsammans med hennes hjerta, det ädlaste
och bästa af alla danska qvinnors.
— Ja, det är ett hjerta i Danmarks vapen! sade den gamle
farfadern.
Och hans tankar följde lågan, som förde honom ut på hafvet,
der kanonerna dundrade, der skeppen lågo insvepta i rök; och
lågan fäste sig som ett ordensband på Hvitfeldts bröst, då
han till flottans räddning sprängde sig och sitt skepp i luften.
Och den tredje lågan förde honom till Grönlands usla kojor,
der presten Hans Egede stod med kärlek i ord och gerning;
lågan var en stjerna på hans bröst, ett hjerta i det danska
vapnet.
Och den gamle farfaderns tankar gingo före den sväfvande
lågan, ty hans tanke visste, hvart lågan ämnade sig. I
bondhustruns torftiga stuga stod Frederik den sjette och skref sitt
namn med krita på bjelken; lågan skalf på hans bröst, skalf
i hans hjerta; i bondens stuga blef hans hjerta ett hjerta i
Danmarks vapen. Och den gamle farfadern torkade sina ögon,
ty han hade känt och lefvat för konung Frederik med det
silfverhvita håret och de ärliga, blå ögonen, och han knäpte
i hop sina händer och såg tyst framför sig. Då kom den
gamle farfaderns sonhustru och sade, att det var sent, att han
nu skulle hvila sig och att qvällsvardsbordet var dukadt.
— Men vackert är ändå hvad du här gjort, farfar, sade
hon. Holger Danske och hela vårt gamla vapen! — Det är
som om jag hade sett det der ansigtet förr.
— Nej, det har du nog inte, sade den gamle farfadern; men
jag har sett det, och jag har sökt snida det i trä, så som jag
erinrar mig det. Det var den gången, då engelsmännen lågo på
redden, den danska andra april, då vi visade, att vi voro gamla
danskar. På »Danmark», der jag stod i Steen Billes eskader, hade
jag en man vid min sida; det var som om kulorna varit rädda
för honom. Muntert sjöng han gamla visor och sköt och stred,
som om han varit mer än en menniska. Jag erinrar mig ännu
hans ansigte; men hvarifrån han kom, hvarthän han gick, vet
inte jag, vet ingen. Jag har ofta tänkt: det var nog gamle
Holger Danske sjelf, som hade summit ned från Kronborg och
hjelpte oss i farans stund; det var nu min tro, och der står
hans bild!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
