Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 44. Lille Tuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ritsch, ratsch, duns! der damp en; det var en fågel af
trä, som nu kom; det var papegojan från fågelskjutningen i
Prästö. Hon sade, att der fans lika många invånare, som hon
hade spikar i kroppen; och hon var icke litet stolt: Thorvaldsen
har bott hörn i hörn med mig [1]. Duns! jag ligger präktigt!
Men lille Tuk låg ej, han satt med ens till häst. I galopp,
i galopp gick det. En präktigt klädd riddare med glänsande
hjelm och vajande fjäderbuske hade han bakom sig på
hästen, och de redo genom skogen till den gamla staden
Vordingborg [2], och det var en stor och liflig stad; höga torn
reste sig på kungaborgen, och ljusen lyste långt ut genom
fönstren; der inne var sång och dans; kung Valdemar och
ståtliga unga hoffröknar gingo i dansen. — Det blef morgon,
och just som solen gick upp, sjönko staden och kungens slott,
det ena tornet efter det andra; slutligen stod blott ett enda
qvar på höjden, der slottet hade stått, och staden var så liten
och så fattig, och skolgossarne kommo med sina böcker under
armen och sade: 2000 invånare, men det var icke sant, så
många funnos der icke.
Och lille Tuk låg i sin säng; han tyckte, att han drömde
och att han icke drömde; men någon var tätt invid honom.
— Lille Tuk! lille Tuk! ropades det; det var en sjöman,
en helt liten person, som om det varit en kadett, men det var
icke någon kadett. Jag skall helsa så mycket, mycket från
Korsöer, det är en stad, som håller på att komma sig upp. Det
är en liflig stad, den har ångbåt och postvagn; förr hettes den
alltid vara ful, men det är en föråldrad åsigt. — Jag ligger
vid hafvet, säger Korsöer; jag har landsväg och jag har en
lustpark och jag har födt en skald, som var glad [3], och det
äro de icke alla. Jag har velat sända ett skepp rundt omkring
jorden; jag gjorde det icke, men kunde ha gjort det, och så
doftar jag så härligt, vid sjelfva stadsporten; der blomma de
vackraste rosor.
Lille Tuk såg dem; det blef rödt och grönt för hans ögon,
men då färgerna hunnit ordna sig, var det en hel skogbevuxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
