Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hop; hon blef mycket mindre än der hemma, solen tog äfven
på henne. De lefde upp först på aftonen, då solen var nere.
Det var ett riktigt nöje att se på; så snart ljuset bars in i
rummet, sträckte sig skuggan uppåt hela väggen, ja, till och med
fram i taket, så lång gjorde hon sig; hon måste sträcka ut sig
för att hemta krafter. Den lärde gick ut på altanen för att sträcka
ut sig der, och allt efter som stjernorna kommo fram i den
härliga klara luften, var det honom, som om han lefvat upp igen.
På alla altaner vid gatan — och i de varma länderna har
hvarje fönster en altan — kom folk ut, ty luft måste man ha,
äfven om man är van att vara mahogny. Det blef så lifligt
både uppe och nere. Skomakare och skräddare, alla menniskor
flyttade ut på gatan, dit kommo bord och stolar, och ljus brunno,
ja, öfver tusen ljus, och den ena talade och den andra sjöng,
och menniskorna promenerade, vagnarna foro och åsnorna gingo:
klingklingelikling, ty de hade klockor på sig; lik begrofvos
under psalmsång, gatpojkarne afbrände trollkäringar, och
kyrkklockorna ringde — ja, det var riktigt lifligt nere på gatan.
Endast i det hus, som låg midt emot det, i hvilket den
främmande lärde mannen bodde, var det alldeles tyst; och
likväl bodde der någon, ty på altanen stodo blommor; de
växte så vackert i solhettan, och det kunde de icke utan att
bli vattnade, och någon måste ju vattna dem; det måste således
finnas folk der inne. Dörren der kom äfven upp fram på
aftonen, men det var mörkt der inne, åtminstone i det yttre
rummet; längre inifrån ljöd musik. Den främmande lärde
mannen tyckte, att den var alldeles makalös, men det kunde
väl också hända, att han blott inbillade sig det, ty han fann
allting makalöst der ute i de varma länderna, bara der icke
funnits någon sol. Den främmandes värd sade, att han icke
visste, hvem som hade hyrt grannens hus; man såg ju ingen
menniska, och hvad musiken angick, tyckte han, att den var
grufligt tråkig. — Det är alldeles som om någon sutte och öfvade
sig på ett stycke, som han icke kan komma ut med, allt jemt
samma stycke. Jag tar väl ut det, säger han nog; men han
tar dock aldrig ut det, huru länge han än spelar.
En natt vaknade främlingen; han sof för öppen altandörr,
gardinen framför den lyftes af vinden, och han tyckte, att det
kom en underbar glans från grannens altan; alla blommorna
lyste som lågor i de vackraste färger, och midt ibland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
