Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Med hvem har jag den äran att tala? frågade den lärde.
— Ja, jag kunde just tro, att ni inte skulle känna igen mig!
sade den fine mannen. Jag har blifvit så mycket kropp, jag
har riktigt fått både kött och kläder. Ni har säkert aldrig
tänkt att få se mig i en sådan välmåga. Känner ni inte igen
er gamla skugga? Ja, ni har säkert inte trott att jag någonsin
mera skulle komma igen. Mig har det gått särdeles väl,
sedan jag sist var hos er; jag har i alla afseenden blifvit mycket
välmående; skall jag köpa mig fri från tjensten, så kan jag
det! Och så skramlade han med en hel knippa dyrbara
berlocker, som hängde vid klockan, och han stack sin hand in i
den tjocka guldkedja, som han bar om halsen; åh, hvad alla
fingrarna lyste af diamantringar! Och allt detta var verkligt.
— Nej, jag kan inte hemta mig från min förvåning, sade
den lärde mannen. Hvad vill då allt detta säga?
— Ja, någonting vanligt är det inte, sade skuggan; men ni
sjelf hör ju inte heller till det vanliga, och jag, det vet ni
nog, har, allt ifrån det jag var liten, trampat i edra fotspår.
Så snart ni fann, att jag var mogen att gå allena ut i verlden,
gick jag min egen väg. Jag är i de allra briljantaste
omständigheter, men det kom ett slags längtan öfver mig att se er en
gång, innan ni dör, ty ni måste ju dö! Jag ville äfven gerna
återse de här länderna, ty man håller ändå alltid af
fäderneslandet. — Jag vet, att ni fått en annan skugga i stället; är
det något jag är skyldig henne eller er? Var bara så god och
säg det!
— Nej, är det verkligen du? sade den lärde mannen. Det
var då högst märkvärdigt! Aldrig hade jag trott, att ens
gamla skugga skulle kunna komma tillbaka som menniska.
— Säg mig hvad jag har att betala, sade skuggan, ty jag
vill ogerna stå i något slags skuld!
— Huru kan du tala så? sade den lärde mannen. Huru
kan det här bli tal om någon skuld? Var så fri som någon!
Jag gläder mig utomordentligt öfver din lycka. Sitt ned,
gamle vän, och berätta mig bara litet om, huru det gått till
och hvad du såg midt emot hos grannens der i de varma
länderna!
— Ja, det skall jag berätta er, sade skuggan och satte sig
ned; men då måste ni också lofva mig, att ni aldrig för någon
här i staden, hvar ni än må träffa mig, talar om, att jag varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
