Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45. Skuggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och hvad såg du sedan? frågade den lärde mannen.
— Jag såg allting, och jag skall berätta er det; men — det
är alls inte stolthet af mig, men — såsom fri och med de
kunskaper jag har, för att inte tala om min goda ställning,
mina förträffliga omständigheter, — så önskade jag gerna, att
ni ville säga ni till mig.
— Ursäkta! sade den lärde mannen; det är en gammal vana,
som sitter uti. Ni har fullkomligt rätt, och jag skall komma
i håg det. Men berätta mig nu allt hvad ni såg!
— Allting! sade skuggan; ty jag såg allt och jag vet allt.
— Huru såg det ut i de innersta salarna? frågade den
lärde mannen. Var det som i den friska skogen? Var det
som i en helig kyrka? Voro salarna som den stjernklara
himmeln, då man står på de höga bergen?
— Allting var der! sade skuggan. Jag gick ju inte ända in,
jag stannade i det yttersta rummet, i skymningen; men der
stod jag särdeles väl; jag såg allting och jag vet allting. Jag
har varit vid Poesiens hof, i försalen!
— Men hvad såg ni? Gingo alla forntidens gudar genom
de stora salarna? Kämpade de gamla hjeltarne der? Lekte
der söta barn och berättade sina drömmar?
— Jag säger er, att jag var der, och ni förstår väl, att jag
såg allt, som der var att se. Hade ni kommit dit, hade ni inte
blifvit menniska, men det blef jag. Och tillika lärde jag mig
känna min innersta natur, mina medfödda anlag, min slägtskap
med Poesien. Ja, då jag var hos er, tänkte jag inte derpå,
men alltid, det vet ni, blef jag så underbart stor, då sol gick
upp och sol gick ned; i månsken var jag nära nog tydligare
än ni sjelf. Jag förstod inte då min natur, men i försalen
blef den klar för mig; jag blef menniska! — Mogen kom jag
ut; men ni var inte längre i de varma länderna; som menniska
skämdes jag att gå som jag gick; jag behöfde stöflar, kläder,
hela denna menniskofernissa, som gör menniskan igenkännelig.
Jag styrde kosan, ja, för er säger jag det, ni sätter ju inte in
det i någon bok, jag styrde kosan till bakelsegummans
klädning och gömde mig under den; gumman tänkte inte på, huru
mycket hon gömde; först på aftonen gick jag ut; jag sprang i
månskenet omkring på gatan; jag sträckte ut mig uppåt väggen,
det kittlar så skönt i ryggen! Jag sprang upp och jag sprang
ned, tittade in genom de högsta fönster, in i salen och upp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
