Sagor och berättelser / Del 1 / 392 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 48. Den lyckliga familjen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men ett vackert tal hölls af snigelmor; far kunde icke, ty han
var så upprörd, och så lemnade de dem i arf hela
kardborrskogen och sade, hvad de alltid hade sagt, att den var det
bästa i verlden, och om de lefde rättskaffens och anständigt
och förökade sig, skulle en gång de och deras barn komma
på herrgården, blifva kokta svarta och lagda på silfverfat.

I skogen.

Och sedan det talet blifvit hållet, kröpo de gamla in i sina
hus och kommo aldrig mera ut; de sofvo. Det unga snigelparet
regerade i skogen och fick en talrik afkomma; men de blefvo
aldrig kokta, och de kommo aldrig på silfverfat. Häraf slöto
de, att herrgården hade ramlat och att alla menniskor i verlden
vore utdöda, och som ingen motsade dem, så var det ju sant;
och regnet slog på kardborrbladen för att göra trummusik
för deras skull, och solen sken för att gifva kardborrskogen
färg för deras skull, och de voro mycket lyckliga, och hela
familjen var lycklig, ty det var den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>