Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 51. Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hette; det kom på spinnrocken, snurr-urr! Det var icke
möjligt att hålla tankarna samlade.
— Jag har varit utomordentligt lycklig, tänkte det i all
sin vånda. Man bör vara glad öfver det goda man haft.
Glad, glad, ack! — och det sade det ännu, då det kom i
väfstolen — och så blef det ett stort stycke präktigt lärft. Allt
linet, hvart enda stånd, förvandlades till det enda stycket.
— Ja, men det är ju makalöst! Det hade jag aldrig trott!
Åh, hvad jag har lyckan med mig! Jo, gärdesgårdsstörarna
visste just godt besked de med sitt
Snip snap snorum
Hej bassalorum!
Visan är alls inte all. Nu börjar den först. Det är
makalöst! Ja, har jag lidit något, så har jag nu också blifvit
något derför; jag är den lyckligaste af alla! — Jag är så stark
och så mjuk, så hvit och så lång! Det är någonting annat
än att bara vara en ört, äfven om man har blommor! Man
blir då inte skött, och vatten får man endast när det regnar.
Nu har jag uppassning. Pigan vänder mig hvarje morgon, och
ur vattenkannan får jag regnbad hvarje afton; ja, prestfrun
sjelf har hållit tal öfver mig och sagt, att jag var det bästa
stycket i socknen. Jag kan inte bli lyckligare!
Nu kom lärftet under tak, nu kom det under sax. Hvad
man klipte, hvad man skar, hvad man stack med synålar, ty
det gjorde man! Det var icke något nöje. Men lärftet
förvandlades till tolf stycken linneplagg, sådana som man ej
nämner vid namn, men som alla menniskor måste ha; det blef
tolf stycken sådana.
— Nej, se nu först blef jag någonting! Detta var således
min bestämmelse! Ja, men det är ju präktigt! Nu gör jag
nytta i verlden, och det är det man skall göra, det är det
rätta nöjet. Vi ha blifvit tolf stycken, men alla äro vi
likväl ett och samma, vi äro ett dussin. Hvad det är för en
makalös lycka!
Och år gingo — och så kunde det icke hålla längre.
— En gång måste det ju bli slut, sade hvarje plagg; jag
skulle visserligen gerna vilja hålla litet längre, men man får
inte begära omöjliga saker. Och så refvos de i stycken och
trasor; de trodde att det var rent förbi, ty de blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0405.html
