Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 51. Linet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
månne nu skall komma? Någonting framåt blir det, det går
alltid framåt.
En dag blef allt papperet lagdt i spisen; det skulle
brännas upp, ty det finge icke säljas till hökaren och komma
omkring smör och pudersocker. Och alla barnen i huset stodo
rundt omkring; de ville se det blossa, de ville i askan se de
många röda eldgnistorna, hvilka liksom springa sin väg och
slockna, den ena efter den andra, så fort — det är barnen, som gå ur
skolan, och den allra sista gnistan är skolmästaren. Ofta tror
man, att han har gått,
men så kommer han
litet efter alla de
andra.
Och allt papperet
låg i en bundt på
elden. Huj, hvad det
flammade upp! Huj!
sade det, och i det
samma blef det en hel
låga. Den steg så
högt i luften, som
linet aldrig hade
kunnat lyfta sin lilla blå
blomma, och lyste, som
det hvita lärftet
aldrig hade kunnat
lysa ; alla de skrifna
bokstäfverna blefvo i
ett ögonblick alldeles
röda, och alla ord och
tankar gingo upp i
låga.
 |
| Och alla ord och tankar gingo upp i låga. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
