Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 54. Den stumma boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver honom; hans ansigte var öfverhöljdt med ett hvitt kläde,
och under hans hufvud hade man lagt en stor, tjock bok,
hvari hvarje blad var ett helt gråpappersark, och mellan hvart
och ett lågo, gömda och glömda, vissna blommor, ett helt
herbarium, samladt på olika ställen. Det skulle följa med i
grafven, hade han sjelf önskat. Vid hvarje blomma anknöt sig
ett kapitel ur hans lif.
— Hvem är den döde? frågade vi, och svaret var: Den
gamle studenten från Upsala. Han skall en gång ha varit
glad och liflig, kunnat lärda språk, kunnat sjunga, ja, skrifva
visor med, har man sagt.
Men så var det något som
kom i vägen, och så
kastade han sina tankar och
sig sjelf med ned i
bränvinet, och som hans helsa
följde efter, så kom han
hit ut på landet, der det
betalades för hans underhåll.
Han var from som ett barn,
då icke det mörka sinnet
kom öfver honom, ty då
blef han stark och sprang
omkring i skogen som ett
jagadt djur. Men fingo vi
honom hem, fingo vi
honom här att se i boken
med de torra växterna, så
kunde han sitta hela dagen
och se på en växt och så på en annan, och mången gång
runno tårarna ned utför hans kinder. Gud vet hvad han tänkte
dervid; men boken bad han att få med sig i sin kista, och
nu ligger den der, och om en liten stund skall locket spikas
på, och han skall få sin ljufva hvila i grafven.
 |
| Gud vet hvad han tänkte dervid. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
