Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 56. Den gamla grafstenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glädjetiden, och nu låg hon död inne i kammaren strax invid,
en gammal gumma, och han var en gammal man och talade
om hoppets tid — — ja, ja, så går det! Då var jag bara
barnet, och nu är jag gammal, gammal som Preben Svane.
Tiden går och allting vexlar! — Jag kommer så väl i håg
hennes begrafningsdag; gamle Preben gick näst efter
likkistan. Ett par år förut hade det äkta paret låtit hugga in på
sin grafsten inskrift och namn, på dödsåret när; stenen kördes
dit på qvällen och
lades på grafven —
och året derefter
lyftes den åter upp,
och gamle Preben
kom ned till sin
hustru. — Det var
inte sådan rikedom
efter dem, som folk
hade trott och sagt;
det, som var, kom
till aflägsna
slägtingar, hvilka man
förut aldrig hade
vetat af. Det der
korsvirkeshuset,
med bänken på den
höga stentrappan
under linden, blef
nedrifvet af
magistraten, ty det var
allt för bristfälligt,
för att man skulle
våga låta det stå
qvar. Sedan, då det gick på samma sätt med klosterkyrkan
och kyrkogården togs bort, så kom Prebens och Martas
grafsten, liksom allt derifrån, till hvem som ville köpa det, och
nu har det fallit sig så, att den inte blef sönderslagen och
använd, utan ännu ligger qvar på gården till lekplats för de
små och till hylla åt pigans skurade kökskärl. — Den
stenlagda gatan går nu fram öfver gamle Prebens och hans hustrus
hviloplats; ingen kommer vidare i håg dem.
 |
| De voro ålderskungaparet här i staden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
