Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Årets historia - 59. På den yttersta dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen eller en son till honom, hvilket gör alldeles det samma,
och han sade till dem: Det är Vintern, den gamle mannen
från förra året. Han är inte död, såsom almanackan säger,
utan förmyndare för Våren, som kommer.
— När kommer Våren? sade sparfvarna. Då få vi god tid
och bättre styrelse; den gamla dugde inte.
Och i stilla tankar nickade Vintern åt den bladlösa, svarta
skogen, der hvarje träd visade grenarnas vackra form och böjning;
och under Vinterns slummer sänkte sig molnens iskalla dimmor —
herskaren drömde om sin ungdoms och sin mandoms tid, och vid
dagningen stod hela skogen skönt klädd i rimfrost; det var
Vinterns sommardröm; solskenet strödde rimfrost från grenarna.
— När kommer Våren? frågade sparfvarna.
— Våren! ljöd det som eko från de backar, der snön låg.
Och solen sken allt mera varm, snön smälte, fåglarna
qvittrade: Våren kommer!
Och högt genom luften kom den första storken, den
andra följde efter; ett vackert barn satt på hvarderas rygg, och
de sänkte sig ned på det öppna fältet, och de kysste marken,
och de kysste den gamle, tyste mannen, och likt Moses på
berget försvann han, buren af töckenskyn.
Årets historia var slutad.
— Det är mycket riktigt, sade sparfvarna, och det är
också mycket vackert; men det är inte efter almanackan, och
då är det galet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
