Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Det är riktigt sant!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hu-hu! Uhuh! tjöto de båda två och det rakt ned i
grannens dufslag till dufvorna. Han I hört det? Han I hört
det? Uhu! Det är en höna, som plockat af sig alla fjädrarna
för tuppens skull. Hon fryser ihjäl, om hon inte redan gjort
det. Uhuh!
— Hvar? Hvar? kuttrade dufvorna.
— I grannens gård. Jag har så godt som sjelf sett det.
Det är nära nog en opassande historia att berätta. Men det
är riktigt sant.
— Tror, tror hvart eviga ord! sade dufvorna och kuttrade
ned till sin hönsgård: — Det är en höna, ja, somliga säga att
det är två, som plockat af sig alla fjädrarna för att inte se
ut som de andra och för att sålunda väcka tuppens
uppmärksamhet. Det är ett vågspel, man kan förkyla sig och dö
af feber, och de äro döda begge två!
— Vakna upp! Vakna upp! gol tuppen och flög upp på
planket; sömnen satt honom ännu i ögonen, men han gol lika
väl: — Tre hönor ha dött af olycklig kärlek till en tupp; de
ha plockat af sig alla fjädrarna. Det är en ful historia; jag
vill inte behålla den för mig, låt den gå vidare!
— Låt den gå vidare! pepo flädermössen, och hönorna
kacklade och tupparna golo. Låt den gå vidare! Låt den gå
vidare! Och så flög historien från hönshus till hönshus och
slutligen tillbaka till det ställe, hvarifrån den egentligen hade
gått ut.
— Det är fem hönor, hette det, som allesammans ha plockat
af sig fjädrarna för att visa, hvilken af dem som blifvit
magrast af olycklig kärlek till tuppen, och så hackade de
hvarandra, så att blodet rann, och föllo döda ned, till skam och
nesa för familjen och till stor förlust för egaren.
Och hönan, som hade förlorat den lösa, lilla fjädern, kände
naturligtvis icke igen sin egen historia, och som hon var en
respektabel höna, sade hon: — Jag föraktar de der hönorna;
men det fins flere af det slaget. Sådant der bör man inte
förtiga, och jag vill göra mitt till, för att den historien skall
komma i bladet, så går den landet omkring. Det ha de der
hönorna förtjenat och familjen med!
Och det kom i bladet och det blef tryckt, och det är riktigt
sant: af en liten fjäder kan nog bli fem hönor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
