Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 61. Svanboet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågo vi svan flyga vid svan i härlig flygt. En lät sin vinge
glida öfver guldharpans strängar, och det klang genom norden;
Norges fjäll reste sig högre i forntids solljus; det susade i
gran och i björk; nordens gudar, hjeltar och ädla qvinnor
visade sig på den djupa, mörka skogsgrunden.
Vi sågo en svan slå med vingen mot marmorfjället, så att
det brast, och de i stenen bundna skönhetsgestalterna skredo
fram vid solklar dag, och menniskorna rundt omkring i
länderna lyfte sina hufvuden för att se dessa väldiga gestalter.
Vi sågo en tredje svan spinna tanketråden, som nu fästes
från land till land, rundt omkring jorden, så att ordet flyger
med blixtens fart genom länderna.
Vår herre älskar det gamla svanboet mellan Östersjön och
Nordsjön. Låt bara mäktiga fåglar komma genom luften för
att sönderrifva det: »Det skall ej ske!» Sjelfva de dunlösa
ungarna ställa sig i ring på boets kant, det hafva vi sett;
de låta hugga sig i det unga bröstet, så att deras blod flyter;
de slå med näbbar och klor.
Århundraden skola ännu förflyta, svanar flyga från boet,
ses och höras rundt om i verlden, innan den tid kommer, då
det i ande och sanning skall kunna sägas: Det är den sista
svanen, den sista sången från svanboet.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
