Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. Ett godt lynne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kunde man icke tänka på sorg och graf; det ansigtet sade:
Det gör ingenting, det blir mycket bättre än man tror!
Se, från honom har jag mitt goda lynne och den vanan
att jemt gå ut på kyrkogården; och det är mycket nöjsamt,
bara man kommer dit med ett godt lynne — och så håller
jag annonstidningen, liksom äfven han gjorde.
Jag är icke alldeles ung — jag har hvarken hustru, barn
eller bibliotek, men, som sagdt, jag håller annonstidningen;
den är mig tillräcklig, den är för mig det bästa bladet, och det
var den äfven för min far. Den gör sin goda nytta och
innehåller allt hvad en menniska behöfver veta: hvilken som
predikar i kyrkorna och hvilken som predikar i de nya böckerna;
hvar man får bostad, tjenstfolk, kläder och föda, hvem som
säljer slut och hvem som det sjelf är slut för, och så ser man
så mycken välgörenhet och så många oskyldiga verser, som icke
göra något; äktenskap, som sökas, och möten, på hvilka man
inlåter sig och icke inlåter sig. Alltsammans enkelt och
naturligt! Man kan sannerligen mycket väl lefva lyckligt och
låta sig begrafvas, genom att hålla annonstidningen — och
så har man vid sitt lifs slut en så vacker hög af papper, att
man kan ligga mjukt på den, om man icke tycker om att ligga
på hyfvelspån.
Annonstidningen och kyrkogården voro och äro allt jemt
mina två mest själslyftande spatserfärder, mina två mest
välgörande badanstalter för det goda lynnet.
En hvar kan sjelf gå igenom annonstidningen; men gå med
mig på kyrkogården, låt oss gå dit, då solen skiner och
träden stå gröna; låt oss gå mellan grafvarna! Hvar och en
af dessa är som en tillsluten bok med ryggen uppåt; man kan
läsa titeln, som säger hvad boken innehåller och likväl säger
ingenting; men jag vet besked, vet det af min far och af mig
sjelf. Jag har det i min grafbok, och det är en bok som jag
sjelf gjort, till nytta och nöje. Der ligga de allesammans
och ännu några flere. — Nu äro vi på kyrkogården!
Här bakom det hvitmålade spjelstaketet, innanför hvilket
en gång stod ett törnrosträd — nu är det borta, men en smula
vintergröna från grannens graf sträcker sitt gröna finger dit in
för att ändå göra litet fint — hvilar en mycket olycklig man,
och ändå stod han sig godt, som man säger, medan han
lefde, hade sin goda utkomst och litet till; men han tog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
