Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. »Allt på sin rätta plats!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pilträdet nere vid vattenpussen, och högt och ljudligt
förkunnade han, att informatorn ämnade bjuda dem på ett solo på
pipa.
Det skulle göras narr af honom, det var lätt att förstå, och
informatorn ville derför icke blåsa, ehuru han nog kunde; men
de voro enträgna, de trugade honom, och så tog han pipan
och satte den för munnen.
Det var en underlig pipa; det ljöd en ton, så uthållande,
som den ljuder från ånglokomotivet, ja, mycket starkare; den
ljöd öfver hela gården, trädgården och skogen, milsvidt ut i
landet, och med ljudet kom en stormvind, som brusade: »Allt
på sin rätta plats!» — Och så flög pappa, liksom buren af
vinden, ut ur herskapsbygningen och rakt in i stalldrängens
bostad, och stalldrängen flög upp — icke i stora salongen, dit
kunde han icke komma, men upp i betjentkammaren bland de
fina betjenterne, som gingo i silkesstrumpor, och de stolta
karlarne blefvo liksom giktbrutna af att en så ringa person
vågade sätta sig till bords med dem.
Men i stora salongen flög den unga baronessan upp till
öfversta bordsändan, der hon var värdig att sitta, men
prestsonen fick plats vid hennes sida, och der sutto de begge två,
som om de varit ett brudpar. En gammal grefve af landets
äldsta ätt förblef orubbad på sin hedersplats, ty pipan var
rättvis, och det skall man vara. Den qvicke kavaljeren, som
var skuld till piplåten, han, som var sina föräldrars son, flög
på hufvudet in bland hönsen, men icke ensam.
En hel mil ut i landet ljöd pipan, och man fick höra talas
om stora händelser. En rik grossörsfamilj, som åkte efter fyra
hästar, blåste alldeles ur vagnen och fick icke ens plats bakpå;
två rika bönder, som i vår tid hade vuxit ifrån sitt eget
sädesfält, blåste ned i dygropen. Det var en farlig pipa!
Lyckligtvis sprack den vid första tonen, och väl var det; så kom
den i fickan igen: »Allt på sin rätta plats!»
Dagen derefter talade man icke mer om den händelsen;
deraf har man talesättet »stoppa pipan i säcken». Allt var
också i sin gamla ordning igen, utom att de båda gamla
porträtten, gårdfarihandlaren och gåsvakterskan, hängde uppe
i salongen, der de hade blåst upp på väggen; och då en af de
riktiga konstkännarne sade, att de voro målade af en
mästarhand, så blefvo de hängande och renoverade; man visste ju icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
