Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Under pilträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick förbi huset, der hon bott; der var mörkt, öfver allt var det
mörkt, tomt och ensamt. Verlden gick sin gång och Knut sin.
Och det blef vinter och vattendragen fröso till; det var som
om allt rustade sig till begrafning.
Men när våren kom och första ångbåten gick, så fick han
en sådan längtan efter att komma bort, långt ut i vida verlden,
dock ej för nära till Frankrike.
Och så snörde han i hop sin ränsel och vandrade långt in
i Tyskland, från stad till stad, utan rast eller ro; först när
han kom till den gamla, präktiga staden Nürnberg, så var det,
som om han mist lusten att flacka omkring; der kunde han
stanna.
Det är en underlig gammal stad, liksom urklipt ur en
gammal bilderbok. Gatorna ligga som de sjelfva vilja, husen tycka
icke om att stå i rad; utbygnader med små torn, snirklar
och bildstoder skjuta fram öfver trottoaren, och högt uppe från
de underligt bygda taken löpa ut midt öfver gatan takrännor,
formade som drakar och långsträckta hundar.
På torget här stod Knut med ränseln på sin rygg. Han stod
vid en af de gamla springbrunnarna, der de härliga
bronsfigurerna, bibliska och historiska, stå mellan de spelande
vattenstrålarna. En vacker tjenstflicka hemtade just vatten, hon
gaf Knut en läskdryck, och som hon hade hela handen full
med rosor, gaf hon honom också en af dem, och det tyckte
han vara ett godt förebud.
Från kyrkan strax bredvid brusade orgeln ut till honom;
det ljöd så hemvandt, liksom från Kjöge kyrka, och han trädde
in i den stora domen; solen sken genom de målade rutorna
in mellan de höga, smärta pelarna; det var andakt i hans
tanke, det kom ro i hans sinne.
Och han sökte och fann en god mästare i Nürnberg, och
hos honom stannade han och lärde sig språket.
De gamla vallgrafvarna kring staden äro förvandlade till
små köksträdgårdar, men de höga murarna stå ännu qvar med
väldiga torn; repslagaren spinner sina tåg på det af bjelkar
bygda galleriet längs muren inåt staden, och här rundt
omkring, ur remnor och hål, växa fläderbuskar, som hänga sina
grenar ut öfver de små, låga husen nedanför, och i ett af
dessa bodde den mästare, hos hvilken Knut arbetade; öfver
takfönstret i hans sofrum bredde flädern sina grenar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
