Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. »Hon dugde inte»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet! Du kan nog behöfva litet att värma dig med, och ändå
har man ondt af den droppe du får! — Och nu var snart
borgmästarens hela tal till gossen framburet till tvätterskan; ty
Maria hade hört alltsammans, och det hade förargat henne, att
han talade så till barnet om dess egen mor och om den droppe
hon tog, just som borgmästaren sjelf gjorde stort middagskalas
med vin buteljvis; fina viner och starka viner, litet för mycket
för många. Men det kallar man icke att dricka; de duga,
men du duger inte.
— Såå, han har talat med dig, barn! sade tvätterskan, och
hennes läppar darrade. Du har en mor, som inte duger!
Kanske har han rätt. Men till barnet borde han icke ha sagt
det. Dock, från det huset kommer mycket öfver mig.
— Ni har ju tjenat der i huset, då borgmästarens föräldrar
lefde och bodde der; det är många år sedan dess. Många
kappar salt har man ätit upp sedan den tiden, så att man nog
kan vara törstig, och Maria skrattade. Det är stor middag i
dag hos borgmästarns, det skulle ha gifvits återbud, men det
blef för sent, och maten var redan färdig. Det har jag fått
veta af drängen. För en timme sedan kom bref om, att den
yngre brodern dött i Kjöbenhavn.
— Är han död? utbrast tvätterskan och blef likblek.
— Kors då, sade gumman, tager ni er det så nära? Nå, nå,
ni kände honom, sedan ni tjenade der i huset.
— Är han död! Han var den bästa, den hederligaste
menniska! Vår herre får icke många sådana som han! Och tårarna
runno utför kinderna på henne. O, min Gud! Det går rundt
omkring för mig! Det är derför att jag drack ur hela buteljen,
jag tålde ej vid det, jag känner mig så dålig. Och hon stödde
sig mot planket.
— Herre Gud, ni är mycket klen, mor, sade gumman. Men
vänta, det kan väl gå öfver! — Nej, ni är riktigt sjuk, det
blir bäst att jag för er hem.
— Men tvättkläderna då?
— Dem skall jag nog taga hand om. Tag mig under
armen! Gossen kan stanna här och se efter kläderna så länge,
så skall jag komma och tvätta återstoden; det är ju bara en
liten smula.
Och benen svigtade under tvätterskan.
— Jag har stått för länge i det kalla vattnet, jag har inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
