Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 70. »Hon dugde inte»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fått vått eller tort sedan i morse, jag har feber i kroppen.
O, herre Jesus, hjelp mig hem! Mitt stackars barn! Och hon
grät.
Gossen grät och satt snart ensam vid ån vid de våta
kläderna. De begge gummorna gingo långsamt, tvätterskan
vacklande, uppför gränden, veko om gathörnet, förbi borgmästarens
hus, och just der utanför dignade hon ned på gatstenarna.
Folk samlade sig.
Halta Maria skyndade in i huset efter hjelp. Borgmästaren
och hans gäster sågo ut genom fönstren.
— Det är tvätterskan, sade han, hon har fått litet för mycket
till bästa; hon duger inte; det är synd om den snälle gossen,
hon har. Jag tycker verkligen om barnet. Men modern duger
inte!
Och hon bragtes till sans igen och leddes till sitt fattiga
hem, der hon kom i säng. En spilkum varmt öl med smör och
socker gick den beskedliga Maria att laga till; det var den
medicin, hon ansåg vara den bästa, och så gick hon till
tvättstället, tvättade mycket dåligt, men välment, bar egentligen
blott de våta kläderna upp i land och lade dem i en korg.
Om aftonen satt hon i det torftiga rummet hos tvätterskan.
Ett par brynta potatisar och ett stycke präktig, fet skinka hade
hon fått af borgmästarens köksa åt den sjuka; det hade både
gossen och Maria godt af; den sjuka gladde sig åt lukten, den
var så födande, sade hon.
Och gossen gick till sängs, och i samma säng, i hvilken
modern låg, men han hade sin plats på tvären vid fötterna, med
en gammal golfmatta öfver sig, hopsydd af blå och röda lister.
Och det var litet bättre med tvätterskan; det varma ölet
hade stärkt henne, och lukten af den goda maten gjorde godt.
— Tack, du goda själ, sade hon till Maria, jag skall också
omtala allt för dig, så snart gossen somnat. Jag tror att han
redan gjort det. Hur söt och rar han ser ut med de lyckta
ögonen! Han vet inte, hur hans mor har det. Vår herre låte
honom aldrig få pröfva på det samma! — Jag tjenade hos
kammarrådets, borgmästarens föräldrar; då hände sig, att den
yngste af sönerne, studenten, kom hem; den tiden var jag ung,
yr och tokig, men hederlig, det kan jag säga inför Guds
ansigte, sade tvätterskan. — Studenten var så munter och glad
och hygglig; hvarje bloddroppe i honom var rättskaffens och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
