Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 73. Ytterst i hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans milda, lysande ansigte. Ut från Bibelns blad, liksom från
en liljas kalk, höjde sig engeln, bredde sina armar vidt ut,
och snöhyddans väggar sänkte sig rundt omkring, liksom en
luftig, lätt töckenslöja. Hemmets gröna fält och kullar med
de rödbruna skogarna lågo rundt omkring i mildt solsken en
härlig höstdag; storkens bo stod tomt, men ännu hängde äplena
qvar på vildaplarna, ehuru bladen fallit af; de röda nyponen
lyste, och staren hvisslade i den lilla gröna buren öfver fönstret
i bondgården, der hemmets hem var. Staren hvisslade som han
fått lära sig, och farmor hängde nate kring buren, liksom
sonsonen alltid hade gjort; och smedens dotter, så ung och så
vacker, stod vid
brunnen och hinkade
upp vatten, nickade
åt farmor, och
farmor vinkade och
visade ett bref långt
bort ifrån. Det hade
kommit samma
morgon från de kalla
länderna, högt uppe
från sjelfva
nordpolen, der sonsonen
var — i Guds hand.
— Och de logo
och de gräto, och
han, under is och
snö, der i andens
verld, under engelns vingar, såg och hörde allt detta, log med
dem och grät med dem. Och man läste högt ur brefvet äfven
dessa Bibelns ord: »Ytterst i hafvet skulle dock hans högra
hand hålla mig.» Som härlig psalmsång ljöd det rundt
omkring, och engeln lät sina vingar lägga sig som en slöja kring
den sofvande — drömmen var slut — det var mörkt i
snöhuset, men Bibeln låg under hans hufvud, tron och hoppet
lågo i hans hjerta. Gud var med och hemmet var med —
ytterst i hafvet.
 |
| Det hade kommit från sjelfva nordpolen. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
