Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Ib och lilla Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumman gaf honom dem och plockade sig en hel ficka full af
dem på busken.
Och Ib och Kristina sågo med stora ögon på de tre
önskenötterna.
— Är det i den här en vagn med hästar för?
frågade Ib.
— Det är en guldvagn med guldhästar, sade gumman.
— Ge mig den då! sade lilla Kristina, och Ib gaf henne
den, och gumman knöt in nöten i hennes halsduk.
— Fins det inne i den här en sådan der liten vacker
halsduk, som Kristina der har? frågade Ib.
— Der äro tio halsdukar, sade gumman. Der äro vackra
klädningar, strumpor och hatt.
— Då vill jag ha den också! sade Kristina, och lille Ib
gaf henne äfven den andra nöten. Den tredje var en liten
svart en.
— Den der skall du behålla, sade Kristina, och den är
också vacker.
— Och hvad är det i den? frågade Ib.
— Det allra bästa för dig! sade taterskan.
Och Ib behöll nöten. Gumman lofvade att föra dem på
rätta vägen hem, och de gingo, men visserligen i en
alldeles motsatt riktning, än de skulle ha gått; men derför får
man icke beskylla henne för att hon ville stjäla barn.
I den villsamma skogen mötte de skogvaktaren Krän; han
kände Ib, och med hans tillhjelp kom Ib med lilla Kristina
hem, der man var i stor ångest för dem, och förlåtelse fingo
de, ehuru båda hade gjort sig förtjenta af en god risbastu,
först derför att de läto grisen falla i vattnet och sedan för att
de hade sprungit sin väg.
Kristina kom hem på heden, och Ib stannade i det lilla
skogshuset. Det första han der gjorde om aftonen, var att
taga fram nöten, som gömde »det allra bästa». Han lade den
mellan dörren och dörrkarmen och klämde så till; nöten
knäcktes, men icke ett tecken till kärna stod der att finna; den var
fyld liksom med snus eller mull; den var maskäten, såsom det
kallas.
— Ja, det kunde jag nog tro! menade Ib. Hur skulle det
inne i den der lilla nöten kunna finnas plats för det allra bästa?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
