Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 75. Ib och lilla Kristina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja, äfven det gick i fullbordan, den svarta mullen var det
bästa för honom. Nu förstod han tydligt hvad gumman hade
menat: i den svarta jorden, i grafvens gömma, der var det
allra bäst för honom!
Och år gingo — icke många, men långa, tyckte Ib. Det
gamla krögarfolket dog, den ena kort efter den andra; hela
förmögenheten, många tusen kronor, tillföll sonen. Ja, nu
kunde Kristina få guldvagn och tillräckligt med fina kläder.
Under två långa år, som följde, kom intet bref från
Kristina, och då fadern slutligen fick ett, var det alls icke
skrifvet i välstånd och glädje. Stackars Kristina! Hvarken hon
eller hennes man hade förstått att hushålla med rikedomen; den
gick som den kommit; det var ingen välsignelse med den,
ty de ville det icke sjelfva.
Och ljungen stod i blom, och ljungen torkade bort; snön hade
i många vintrar yrt öfver Seishede, öfver Åsen, der Ib bodde
i lä; vårsolen sken, och Ib satte plogen i jorden; då skar den,
såsom han trodde, utåt en flintsten; ur jorden kom upp liksom
ett stort svart hyfvelspån, och då Ib tog derpå, märkte han, att
det var en metall, och der plogen hade skurit in i den, lyste
det blankt. Det var en stor, tung armring af guld från
hednatiden; ättehögen hade blifvit jemnad med marken här, dess
kostbara smycke var hittadt. Ib visade det för presten, som
sade honom, huru präktigt det var, och från honom gick Ib med
det till häradsfogden, som inberättade saken till Kjöbenhavn
och rådde Ib att sjelf dit öfverföra det dyrbara fyndet.
— Du har i jorden hittat det bästa du kunde hitta, sade
häradsfogden.
— Det bästa! tänkte Ib. Det allra bästa för mig — och
i jorden! Då hade taterskan ändå rätt äfven i fråga om mig,
i fall detta är det bästa.
Och Ib for med en smack från Århus till kungens
Kjöbenhavn; det var som en resa öfver verldshafvet för honom, som
blott hade farit öfver Gudenå. Och Ib kom till Kjöbenhavn.
Värdet af det funna guldet blef utbetaladt till honom;
det var en stor summa: tolf hundra kronor. Der i det stora,
villsamma Kjöbenhavn vandrade nu Ib från skogen vid
Seishede.
Just aftonen innan han ämnade återvända med skepparen
till Århus gick han vilse på gatorna, kom åt ett helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
