Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 76. Dummerjöns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Usch! sade bröderne; det är ju gytja, som nyss är
uppkastad ur diket.
— Ja, det är det! sade Dummerjöns; och det är af den
finaste sorten, man kan inte hålla qvar den. Och så fylde
han fickan dermed.
Men bröderne redo allt hvad tygen höllo, och så kommo de
en hel timme i förväg och höllo vid stadens port, och der
fingo friarne nummer, allt efter som de kommo, och stäldes i
rad, sex i hvart led och så tätt, att de icke kunde röra
armarna, och det var nu mycket bra, ty eljest hade de sprättat
upp ryggstyckena på hvarandra, bara för att den ene stod
framför den andre.
Alla landets öfriga invånare stodo rundt omkring slottet,
ända intill fönstren, för att se kungadottern taga emot
friarne, och så fort någon af dessa kom in i rummet, klickade
talgåfvan för honom.
— Duger inte! sade kungadottern. Bort!
Nu kom den af bröderne, som kunde ordboken, men det
hade han rakt glömt bort genom att stå i rad, och golfvet
knarrade och taket var af spegelglas, så att han såg sig sjelf
på hufvudet, och vid hvart fönster stodo tre skrifvare och en
ålderman, af hvilka hvar och en skref upp allt hvad som sades,
så att det strax kunde komma i tidningen och säljas för tio
öre i hörnet. Det var förskräckligt, och så hade de eldat så
i kaminen, att den var glödröd.
— Det var en faslig värme här inne! sade friaren.
— Det är derför, att min far i dag steker tuppkycklingar,
sade kungadottern.
Bäh! der stod han, det talet hade han icke väntat; icke ett
enda ord kunde han säga, ty något roligt ville han, att det
skulle vara. Bäh!
— Duger inte! sade kungadottern, Bort! Och så måste
han derifrån. Nu kom den andre brodern.
— Här är en förfärlig hetta! sade han.
— Ja, vi steka tuppkycklingar i dag, sade kungadottern.
— Hvad be — hvad? sade han, och alla skrifvarne skrefvo
upp: Hvad be — hvad.
— Duger inte! sade kungadottern. Bort!
Nu kom Dummerjöns; han red på getabocken ända in i
rummet. — Det var då en glödande hetta! sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
