Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 77. »Ärans törneväg»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi se en fyld amfiteater, Aristofanes’ Moln sända strömmar
af gyckel och löje ut i vimlet; från scenen förlöjligas till ande
och kropp Atenais märkligaste man, som var folket en sköld
mot de tretio tyrannerne: Sokrates, han, som i stridens
tummel räddade Alkibiades och Xenofon, han, hvars ande svingade
sig öfver forntidens gudar; sjelf är han här närvarande; han
har rest sig från åskådarbänken och stält sig till åskådning,
så att de skrattande atenarne måtte kunna se, om han och
hans vrångbild på scenen riktigt liknade hvarandra; der står
han upprätt inför dem, högt lyft öfver dem alla.
Du saftiga, gröna, giftiga odört och icke olivträdet vare här
Atenais märke!
Sju städer stridde om att vara Homeros’ födelsestad, det
vill säga sedan han var död! — Se honom i hans lifstid! —
Der går han genom dessa städer, deklamerande sina verser
för att kunna lefva; tanken på morgondagen kommer hans hår
att gråna; — han, den väldigaste siaren, är blind och ensam;
det hvassa törnet rifver skaldekungens mantel i trasor.
Hans sånger lefva ännu, och genom dem allena lefva
forntidens gudar och hjeltar.
Bild på bild böljar fram från österland och vesterland, så
fjerran från hvarandra i tid och rum, och dock samma stycke
ärans törneväg, der tisteln sätter blomma, först när grafven
skall smyckas.
Under palmerna komma kameler, rikt lastade med indigo
och andra kostbara skatter; de sändas från landets herskare
till honom, hvars sånger äro folkets glädje, landets ära. Han,
hvilken afund och lögn jagade i landsflykt, han är funnen —
karavanen närmar sig den lilla staden, der han fann en
fristad; ett fattiglik bäres ut genom porten, det nödgar
karavanen att stanna. Den döde är just han, som de söka:
Firdusi — slut är ärans törneväg!
Afrikanen med de grofva dragen, de tjocka läpparna, det
svarta ullhåret sitter på palatsets marmortrappa i Portugals
hufvudstad och tigger — det är Camoens’ trofaste slaf. Utan
honom och de kopparslantar, som kastas åt honom, skulle hans
herre, Lusiadernas sångare, svälta ihjäl.
Nu står ett dyrbart monument på Camoens’ graf.
Åter en bild!
Der visar sig bakom jernstängerna en man, dödsblek, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
