- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 1 /
532

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Judflickan - 79. Buteljhalsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han har gjort den törstig, gör han den mycket rik»; jag
förstår det! Sjelf vet jag icke, huruledes det kom —! Det är
genom honom, i honom: Kristus!

Och hon darrade vid nämnandet af det heliga namnet, ett
dop af eldslåga genomströmmade henne starkare, än kroppen
kunde bära, och den böjde sig mera kraftlös än den sjukas,
hon vakade hos.

— Stackars Sara! sade man; hon är öfveransträngd af arbete
och vakande.

Man förde henne till fattigsjukhuset; der dog hon, derifrån
fördes hon till grafven; men icke på de kristnes kyrkogård,
det var icke stället för judflickan, nej, utanför, invid muren
fick hon sin graf.

Och Guds sol, som sken på de kristnes grafvar, sken äfven
på judflickans graf der utanför, och psalmsången, som ljöd på
de kristnes kyrkogård, ljöd också ut öfver hennes graf; äfven
ut till den nådde budskapet: Det är uppståndelse i Kristus, i
honom, herren, som sade till lärjungarne: Johannes döpte med
vatten, men I skolen döpas med den helige ande.

*



79.

Buteljhalsen.

Inne på den smala, krokiga gatan, bland flere torftiga hus,
stod ett hus så smalt och så högt, uppfördt af korsvirke, som
gifvit ut sig i alla ändar och kanter. Fattigt folk bodde här,
och fattigast såg här ut i vindsvåningen, der i solskenet
utanför det lilla fönstret hängde en gammal, bucklig fågelbur, som
icke ens hade ett ordentligt fågelglas, utan blott en omvänd
buteljhals med kork i nedre ändan och fyld med vatten. En
gammal jungfru stod vid det öppna fönstret; hon hade just nu
med nate prydt buren, hvari en liten hämpling hoppade från
pinne till pinne och sjöng, så att det klang efter.

— Ja, du kan gerna sjunga! sade buteljhalsen; ja, den sade
det nu icke så, som vi kunna säga det, ty en buteljhals kan
icke tala, men den tänkte så inom sig, liksom när vi
menniskor tala tyst inom oss. — Ja, du kan gerna sjunga, du,
som har dina hela lemmar! Du skulle pröfva på, liksom jag,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/1/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free